Reflektera, analysera, älta. Fram och tillbaka. Om och om igen. Hemma, borta. Ute, inne. Överallt.
Halvhjärtade försök att skriva ned tankarna slutar i ett kolossalt kaos och de blir dubbelt så många
som dessförinnan.
Skriva, radera. Skriva, radera. Fram och tillbaka. Om och om igen.
Worddokument fyllda med meningslösa ord slutar som de började, som tomma, blanka blad. 
Om och om igen. 
Kollegieblock efter kollegieblock fylls av melodramatiska tankar och utopiska drömmar. Prestationsångest,
besvikelser och misslyckanden blir en vardag och någonstans däremellan tappar man fotfästet. Man
svävar långt bortom allt vad realitet innebär. Tankarna blir ens verklighet och ältandet hela ens värld.
På dagarna, på nätterna. Hemma, borta. Överallt.
Verkliga händelser blir till drömmar och drömmar blir till verkliga händelser.
Kontroll byts mot förvirring. Kaos.
Man ser inte längre skillnad på början och slut. Det enda man kan göra är att reflektera, analysera, älta.
Fram och tillbaka. Om och om igen.

Funderingar bara. Jag mår rätt så bra, egentligen.