DANSA PÅ MIN GRAV
Vaknade imorse av huvudvärk och halsont och efter mycket om och men slutade det med att jag stannade hemma. Jag har tillbringat mesta dels av min vakna tid åt att hämta insperation till min diskussion om mikrokrediter. Jag blir inte klok på den där rapporten! Kan inte beskriva hur skönt det ska bli att lämna in den...
Jaja, solen skiner i alla fall och termometern visar långt över tio grader! Underbart!
Nu ska jag försöka formulera några vettiga meningar om mikrokrediters påverkan på samhället samtidigt som jag ska stoppa i mig ytterligare lite fruktsallad. Ha det fint. Adjö
EKANDE TOMT
OM MAN UNDRAR...
Hmm.. kanske att jag ska starta någon slags frågestund här på bloggen. Eller jag vet inte, det känns lite fånigt. Jag har ju inte direkt så många besökare eller så.. Men om det mot all förmodan skulle sitta någon vänlig liten själ där ute någonstans som faktiskt undrar över någonting som jag skulle kunna svara på, så kan du ju få fråga. Vi kan säga så här, om någon har något på hjärtat är det bara att fråga så kan jag ge det lite extra tid och svara på den frågan. Jag kan posta ett inlägg i slutet av veckan och svara på frågor, om det nu skulle komma några. Annars skriver jag på som vanligt, med oväsentliga funderingar och orelevanta fotografier.
Tack och hej
"LOVE, IT TURNS OUT, IS AS UNDEMOCRATIC AS MONEY, SO IT ACCUMULATES AROUND PEOPLE WHO HAVE PLENTY OF IT ALREADY."
Nu är det nog dags för en fin-lista. En liten omärkvärdig lista om märkvärdiga små förteelser, händelser i vardagen som kan få mig lite extra glad.
- Att vakna upp av fågelkvitter och solljus i ögonen
- Spendera bussresan bredvid en mysig liten tant som pratar på om oväsentligheter och är allmänt lättsam
- Busschafförer som med ett leende välkomnar en ombord på bussen
- Unika komplimanger från oväntade personer
- Den där känslan av belåtenhet när man känner att man har lyckats
- Vetskapen om att vara behövd eller saknad
- Initiativtagande personer
- Den matriella, men åh så välbehövliga, lyckan när man hittar något unikt och fint i en vettig prisklass
- Oväntade sms eller mail
- Lukten av nybakat bröd när man kliver in genom dörren
- Blommor. De första knopparna på våren eller en blomstrande äng på sommaren
- Leende människor
Lite fånigt kanske, men det är i alla fall en del av det som kan få en helt vanlig dag att bli lite finare tycker jag.
DEAR GOD...
FLIGHTLESS BIRD
Ibland önskar jag att jag hade en hemlig förmåga att justera tiden efter mina egna egoistiska behov. Att man ibland bara kunde trycka på pausknappen och stanna upp ett tag. Stanna upp och se sig omkring för att liksom förstå vilken fin värld man egentligen lever i. Eller kanske stanna upp för att hinna ikapp med alla beting och vardagssysslor som ska göras. Framför allt skulle jag vilja stanna tiden bara för att få sätta mig ner och andas. Det var länge sen nu, sen jag andades ordentligt. Det finns ju dock andra förmåner med att justera tiden. Ibland skulle det vara skönt att bara spola framåt litegrann. Kanske till vecka tolv, då uppdraget är inlämnat, romananalysen gjord och engelskaboken läst. Dessutom kommer mina efterlängtade vårskor på posten och jag ska ha våffelkväll med mina fina vänner. Att det är toghetermöte, Åre-eko och fasta-uppehålls-Lördag förvärrar ju inte det hela. Åh, vad underbart glad jag kommer vara fredag vecka tolv.
AFTER ALL WE'RE ONLY HUMAN
Några bilder från de senaste dagarna utifrån mobilkamerans perspektiv..
Fint väder har vi i alla fall!
JAG LOVAR INGENTING, JAG SÄGER HELLRE FÖRLÅT
Verkligen dåliga bilder.. men ja, man får helt enkelt gissa vad de föreställer!
Trots att det är söndag blev den här dagen riktigt fin. Förmiddagen var väl egentligen inte särskilt minnesvärd, då den tillbringades tillsammans med rapporter hit och dit. Det är otroligt skönt att ha börjat dock, bara två veckor kvar, sen är det över.
Efter att ha ätit världens godaste lunch i hela världen (egentligen finns det säkert godare lunchar någonstans, men att vi grillade kött betyder att det är sommar snart.. i alla fall vår!!) begav jag mig mot kyrkan för lite Stevens. Det var allt bra, tycker jag.
Innan jag säger adjö måste jag bara berätta att jag har hittat min förebild, Elise. 75 år (enligt henne endast 17) och 150 cm lång. Världens mysigaste tant. Stenhård.
Oj vilket osammanhängande inlägg! Tack och hej
HOME IS WHEREVER I'M WITH YOU
Ledig fredag. Underbart!
Tänkte att jag lite snabbt kan sammanfatta de senaste dagarna:
Jag har vaknat, ätit underbar frukost och begett mig mot skolan. Där har diverse ämnen fått mig att småsova eller kanske ibland småle. Efter skolan har det stått rapportskrivning och romanläsning på schemat, ibland lite dans också och igår till och med klippning! Gick från frisören med lite för kort hår och vidare mot dansen. Därifrån begav jag mig hemåt med ett leende på läpparna. Konstigt hur lite musik och rörelser kan få en så lycklig. Ja, de senaste dagarna har helt enkelt inte utmärkt sig från vardagen allt för mycket.
Nu är det dock fredag, en soligt vårig fredag dessutom, så nu kan man väl inte annat än dra på mungiporna? Helgen kommer innehålla mest plugg så klart, men jag tänker förgylla kvällarna med finfina förteelser. Det blir nog en bra helg trots allt.
ATT SAKNA NÅGON DU ALDRIG RIKTIGT HAFT...
Ja ja, jag antar att tiden inte räcker till helt enkelt. Det är liksom hundratusentals beting som ska göras klart och inte alls någon tid blir över åt mig själv. Eller jo, en del. Men då sover jag helst. Jag har nämligen börjat med en vana att lägga mig så pass tidigt det bara går. Det är skönast i hela världen! För några dagar sedan gick jag och la mig halv åtta. Åh vad skönt det var.
Nu måste jag återgå till min tidsplanering som inkluderar mikrokrediter, matematik och engelska bokrecension. Jag hoppas innerligt på att kunna dela med mig av lite bilder och roligare inlägg så småningom. Tack och hej.
60 DAGAR...
Tänk när man kan ta på sig en jeansjacka och ta en promenad omgiven av vitsippor och fågelsång. Snart är vi där.
Idag är det den 6 mars och för 9 veckor sedan klev jag efter mitt första jullov som gymnasieelev in på Kunskapsgymnasiet ännu en gång. Ibland har ju undrat hur jag ska klara mig de här tre åren, och jag är mer än säker på att jag kommer hinna undra det hundra gånger om innan jag står där i vit klänning, studentmössa och känner friheten smyga sig på. Trots detta skulle jag aldrig, aldrig, aldrig vilja börja om igen. Jag trivs som handen i handsken helt enkelt. Jag kan bara inte förstå hur fasligt fort tiden går. 6 mars 2011... Om 15 veckor ungefär kommer jag att kliva ut från skolan med ett år som gymnasieelev bakom mig. Fast om man skulle räkna bort alla dessa lov, helgdagar och andra ledigheter skulle det vara betydligt färre veckor kvar, endast 60 skoldagar. Hjälp. Det är ju faktiskt sommar snart! Känner plötsligt hur den där lyckokänslan börjar smyga sig på. Bäst att jag går ut i solen och fullbordar den.
Ha en fin dag.
ALLT DET HÄR VÄNDER SIG IN I MIG
Vill bara önska min fina vän Alida grattis på födelsedagen! Du är fin, bara så du vet.
Har haft en skapligt hektisk vecka, där av den glesa uppdateringen. Hoppas på att det ska bli bättre snart, med nytagna bilder och liknande. Det börjar ju bli vår för sjutton. Snön smälter, solen skiner och fåglarna kvittrar. Kan det bli mycket bättre? Det enda som saknas nu är lite fotoinsperation... Jag får hoppas att jag hittar någon sådan snart helt enkelt.
Nej nu ska jag gå ut och sätta mig med en bok och lite chokladrussin ute i solen. Tack och hej
THERE AIN'T NO REASON THINGS ARE THIS WAY
Sommarfina bilder från 2009. (försökte mig på en redigering som bara blev konstig, så ni får ursäkta)
Just nu, och antagligen ett tag framöver, kommer jag att pryda mina otroligt händelselösa inlägg med lite gamla bilder. Mest härliga sommarbilder skulle jag gissa. Ni anar inte hur mycker jag skulle vilja ha sommar just nu, det liksom kryper i kroppen på mig! Visst, jag gillar våren jättemycket, men just nu vill jag inget hellre än att slippa allt som har med vardagen att göra och bara ta på mig en blommig klänning och vandra runt helt bekymmerfri. Åh vad det skulle vara skönt. Vintern för med sig så mycket funderingar och problem på något sätt. Konstigt det där. Men men, jag har egentligen ingenting intressant att dela med mig av, så det här får nog bli slutet av dagens inlägg. Tack och hej.
