Jag är dålig. Jag vet. Förlåt. Jag har inte låtit min älskade kamera få slå mig följe på hur länge som helst. Idag till exempel satt jag och två fina vänner, Martina och Tuss, på Martinas altan och åt semlor, med endast solen som värmekälla. Det var en riktigt fin stund och det hade kunnat bli riktigt fina bilder om jag bara hade orken att bära med mig kameran. Nej, fy skäms!
Ja ja, jag antar att tiden inte räcker till helt enkelt. Det är liksom hundratusentals beting som ska göras klart och inte alls någon tid blir över åt mig själv. Eller jo, en del. Men då sover jag helst. Jag har nämligen börjat med en vana att lägga mig så pass tidigt det bara går. Det är skönast i hela världen! För några dagar sedan gick jag och la mig halv åtta. Åh vad skönt det var.
Nu måste jag återgå till min tidsplanering som inkluderar mikrokrediter, matematik och engelska bokrecension. Jag hoppas innerligt på att kunna dela med mig av lite bilder och roligare inlägg så småningom. Tack och hej.