Det är fortfarande januari månad och det är verkligen inget annat än vinter. Trots det envisas mitt undermedvetna om att det är vår. Det blir ju inte bättre av strålande sol, fågelkvitter, utslagna blommor i fönstret och en tulpan-konsumerande mor. Fast, egentligen vill jag låta mitt undermedvetna få ta över alla tankar och övertala hela mig att det är fullt möjligt att det faktiskt ÄR vår. För tänk, tänk vad otroligt underbart allt är på våren...

Det är lördag, klockan är 10.00 och jag är vaken. På min dörr hänger en hemmagjord, fin liten skylt som lyder ungefär så här: VÄCK MIG kl. 9.00, tack. Tro det eller ej, men det är faktiskt jag själv som alldeles för sent inatt satt och pysslade ihop den skylten. Jag har efter gårdagens incident insett att jag faktiskt inte är självväckt längre. (jag sov till ett även fast jag var fast besluten om att gå upp tidigt och göra klart lite skolarbeten) Och nu tänker väl den som läser detta, egentligen väldigt ointressanta inlägg, att varför satte du bara inte alarm?! MEN, det ska jag berätta för dig att det hör verkligen inte till att göra på en lördag. Det är ungefär som att plugga på en vanlig fredag. Det går inte.

Tack och hej

Okej, här kommer ett antal bilder från min sommar 2010 (hade jättesvårt att välja vilka bilder.. så det blev rätt många) Om jag får säga det själv så var det nog min bästa sommar hittills. Så galet underbar.



Jag vet inte riktigt när man ska säga att sommaren började, men man skulle väl kunna påstå att det var ungefär när vi slutade nian och var på avslutningsmiddag. När man slutar nian brukar väl de flesta gråta och krama varandra sådär extra länge. Bara för att man vet någonstans innerst inne, att man kanske aldrig kommer träffas igen. Själv stod jag där utanför kyrkan och det enda jag kände var ren lycka. Kanske låter känslokallt och hemskt. Men åh vad glad jag var att högstadiet var över, nu kunde jag börja om.

Någon dag efter avslutningen fyllde jag sexton år. Det kändes bra det också, som att jag verkligen kunde lämna lilla Julia på högstadiet och gå vidare. Dock så hade jag en ganska dålig födelsedag, då jag trodde att alla hade glömt bort mig. Men icke sa nicke, på eftermiddagen kom ett helt gäng vänner och ringde på dörren. Jag blev helt chockad, och överlycklig. Åh, ni är så fina. Fick bland annat hatten på fulbilden över.. Jag antar att det var ett skämt egentligen, men jag blev minsann glad ändå!







När midsommartider kom börjadde jag, Linnea och Lydia att planera en midsommarfest. Så när dagen kom var det bara att börja styra. Vi gjorde massor med bål och mat, bakade kakor, vek servetter, dukade fint, gjorde iordning grillen.. osv. När folket sedan kom blev allting bara jättebra. En fin midsommar helt enkelt!


Ja... De här bilderna får stå för en dag då jag, Lydia, David, Kim och Ville tog cyklarna och cyklade ut till Svärtinge för ett kvällsdopp. Efter badet så.. ja, vad ska jag skriva.. vi spårade helt enkelt ur litegrann. Haha...
Efter galenskaperna cyklade vi från svärtinge till åby dränkta i myggsprej, mitt i natten. På vägen hann vi både med att palla jordgubbar och klappa kor. Dessutom så fick Ville en elstöt och David gjorde världens vurpa med cykeln... Jaja, det hela slutade i alla fall med att vi allihopa somnade som stockar på villes ballkong.

Det sommarlovet umgicks jag galet mycket med Lydia. Vi bodde i princip hos varandra... Den otroligt attraktiva bilden över, är tagen från en gång då vi tröttnade på att sova i vanliga sängar.. Så vi (okej, pappa) slog upp ett MINItält på min trädgård och så sov vi där i stället.. mysigt.



Som alla andra somrar var jag även den här sommaren ute med båten titt som tätt. Ibland med bara familjen, ibland med familjen och någon lyckligt lottad människa som fått följa med. Som Lydia till exempel.

De där riktigt fina dagarna, då jag fortfarande befann mig i Norrköping, hände det att jag ovh lite vänner spelade volleyboll, åkte till en sjö, hade piknik eller kanske en grillkväll. Åh, kan inte det vara ungefär det bästa som finns? Att bara få vara liksom. Eller få göra precis det man har lust med utan att behöva tänka på att man behöver upp tidigt nästa morgon, eller att man borde plugga eller kanske något annat viktigt. Hjälp vad jag älskar sommaren.
  











Lite då och då den här sommaren hängde jag på Lydias land ute i Bottna. Mestadels var det jag, hon och hennes mormor och morfar som var där ute. Ibland var vi själva och ibland hängde vi med fler personer. När vi var själva gick mest tid åt att äta jordgubbar, rostbröd med tsatziki och salta kex med brieost. Annars spenderade vi mest våra dagar på bryggan, på flotten, i vattnet eller i båten. Mmm..
En gång var det Clara, Lydia och jag som var där. Det var livat må jag säga.. haha. Vi badade kvällsbad, hängde upp ballonger lite varstans med små lappar i med fina meddelanden på, vi pratade i timmar om allt mellan himmel och jord, vi åt mest hela tiden, vi skrattade åt i princip allt, vi solade tills vi svettades ihjäl, vi badade tills vi frös ihjäl och vi cyklade fram och tillbaka på slingriga och gropiga landsvägar. 
En annan gång, när Lydia och jag var själva, så kom Totte och Alida och hälsade på. Det hela slutade i brutalt lerkrig och extremt lerigt hår.
Tredje gången var egentligen ett misslyckat försök att cykla ut till landet. Lydia och jag hade tänkt att dra ihop ett gäng och cykla riktigt tidigt på morgonen, för att sedan spendera natten på landet. Vädret satte dock stopp för våra planer. Det blev helt sjukt varmt där ett tag, så vi fick inte lov att ge oss ut på detta äventyr... Inte riktigt i alla fall. Kim fixade skjuts åt mig, honom, Lydia och Alida. Så vi fyra spenderade alltså en minnesvärd helg ute på landet.








Och så kom äntligen den dagen jag hade väntat på hela sommaren och långt innan det med. Men det var inte bara lycka jag kände när jag stod där på flygplatsen och skulle säga hejdå till mamma och pappa innan jag checkade in. Hjälp vad jag var nervös, det kändes som att maginehållet inte skulle stanna på sin rätta plats utan ta första bästa väg ut så snabbt som möjligt. Det enda jag önskade för tillfället var att jag hade mina föräldrar med mig som kunde hjälpa mig att förklara för alla på engelska vart jag skulle, som kunde hjälpa mig att bära min jätteunga väska och säga att "Nu är det inte så långt kvar". Men jag hade ingen mamma och ingen pappa där som hjälp. Jag skulle klara mig helt själv. Lilla jag skulle flyga alldeles ensam. Och inte nog med det skulle jag byta flygplan i Budapest också, på endast 30 minuter.
Efter mycket om och men, kom jag faktiskt fram till Grekland och till min bästa Clara och till hennes bästa familj. Och åh vad jag hade saknat henne. Det var lite som på film när jag såg henne på flygplatsen, jag bara släppte väskan och sprang mot henne för att ge och få den bästa kramen någonsin. När jag stod där i den överraskande varma kvällen var nervositeten ett minne blott. Och veckan vi hade framför oss skulle bli en av de allra bästa veckorna i hela mitt liv.
Veckan ägnade vi till att bada i det extremt klarblå vattnet, sola så länge solen var uppe, skratta ungefär hela tiden, lära känna greker, skratta åt greker, prata om greker på svenska, bli bjudna på middag, öl, mindre trevliga erbjudanden mest hela tiden (vi tackade såklart nej till allt.. haha), snorkla, äta underbart god frukt, ta långa kvällspromenader vid stranden, gå på utebio, lyssna på syshor, äta grekisk mat, lyssna på hög musik i högtalare, åka bil på slingriga vägar.. och ja, jag skulle kunna hålla på en evighet. Men kort sagt kan jag säga att vad jag än gjorde, gjorde jag med ett leende på läpparna. För den veckan var en vecka då man var rakt igeom lycklig.





Två dagar efter att jag kom hem ifrån Grekland var det dags att besöka Arlanda flygplats igen. För då bar det av mot Cypern med familjen. Trots att jag i slutet av två långa veckor var otroligt rastlös, så var även de två veckorna helt underbara.




När jag tillsist var tillbaka i Sverige var det bara att tvätta kläderna och packa om väskorna. För några dagar efter hemfärden från Cypern, bar det av mot Bjärka lägret. Trots det extremt dåliga vädret i början av veckan så tycker jag minsann att Bjärka var bra, även förra året.

Sommarens bilder får avslutas med en bild från Tema L maskeraden jag var på. Till min vän Linneas ära (eller så) för att hon sorgligt nog har flyttat till Malmö..
Så på bilden ser ni: Lady Gaga, Lucia 1, Lyxhustru, Lilla My, Lysande Sickan, Lucky Look, Luffare 1, Lucia 2, Ladyboy, Luffare 2, Leopard, Liten, Lantis, Lesbisk
Haha, det var roligt det.

Men ja, kort och gott. Min sommar 2010 var underbar. Bäst helt enkelt.

Allvarligt talat, VARFÖR har jag inte fixat bloggen tidigare?! Det här är ju jätteroligt! Hmm.. Kanske att jag ska göra en liten sammanfattning av 2010, bara för att det är så kul.. Ja, jag gör nog det. Fast det blir inte månadsvis eller så, jag sorterar nämligen mina bilder i årstider, så jag vet inte riktigt vad som hände när och liknande. Men, här är i alla fall en del av mitt 2010! Jag börjar med vintern 09-10 och våren 10. Sen fixar jag sommar, höst och vinter någon gång i framtiden. Åh, vad det här är kul!





2009 avslutades med ett hejdundrans party på festivalen Unite. Fina var vi allt.




Det blev sportlov och jag och många fler packade väskorna för en iskall vecka i Åre. (Läs ISKALL, det var runt -30 vissa dagar) Vi bodde en bit utanför Åre så varje morgon satte vi oss på bussen som skulle ta oss till backarna. Oftast var man helt slut så fort man satte sig ner, men trots det skulle de plåga oss med "Linus på Linjen" på högsta volym. När vi äntligen kom fram till backen åkte jag oftast med Alida och Clara. Det hände flera gånger att vi tappa bort oss helt, stannade mitt i en svart backe för att den var för läskig eller av någon konstig anledning hoppade av liften innan slutstation (vilket ofta ledde till pulsande i snö genom en miniskog eller så). Något av det "roligaste" på hela veckan var när Clara, jag och Jonathan tappade bort oss totalt och var tvugna att ringa Samuel och fråga om hjälp. I telefonen kunde man höra en upprördd Jonathan skrika: - Jag står här mitt i ingenstans med två tjejer och PISTKARTAN FUNGERAR INTE!. Haha. Åh, vad vi drev med det sen.
Underbar vecka som ledde till många nya ting. Lydia förfrös fötterna, jag levde på rosa moln en tid framöver och...

... Clara och Jonathan blev ett par. Fint.





Snön smälte äntligen och värmen började komma, efter en lång och mörk vinter. Jag spenderade mestadels de soliga dagarna med vänner på parkeringshus, på tak och i parker. Mysigt.





När våren kom på riktigt hängde jag och kameran mest i skogen med tusentals vitsippor och knoppar. En gång följde min fina vän Adrian med och en annan gång tog Clara och jag cyklarna ut i skogen för lite vårfotografering och piknik. Tänk vad fin våren är egentligen och nu i efterhand har jag märkt vad otroligt mycket jag fotade då..


Hälsade även på fina vänner som hade haft turen med sig och fött en otroligt gullig son, Algot. Nu fick äntligen deras galet söta dotter, Alice, en lillebror!

Denna våren hade jag och Clara också turen att få vara dansledare för en massa snygga "barn". Vi gjorde en koregrafi som de sedan använde i deras påskmusikal.

Fixade en väldigt lyckad tjejkväll tillsammans med Malin, Linn och Alicia. Vi såg på tjejig film, bakade cupcakes, åt pizza, läste tjejiga tidningar, målade naglarna, låg nerbäddade bland massor kuddar med ansiktmask och gurkor på ögonen... Mmm..



Började påsken med att måla ägg med syster och äta påskmiddag.. Själva påsken firade jag med fina vänner. Linda bakade muffins/ cupcakes som vi sedan bjöd grannarna på. Victor och Habel kom över en sväng också, fina var de med. Påskkärring och Harry Potter, själv var jag påskgubbe.

Valborg firades precis som påsken med mina finaste vänner.




Vissa dagar den här våren var galnare än andra. Jag tror att jag hade någonting för spontana galenheter eller så... Som när Lydia, Clara och jag klädde ut oss till hippies en dag när vi inte hade något bättre för oss. Eller när Clara och jag härjade runt i Hagbyskogarna och sprang ifrån myror (resulterade i ett ninjaärr mitt i ansiktet). En annan gång klädde vi ut oss till killar... Bara för att vi inte hade något vettigare att göra. Det var fint det, Clara passade bra som man... En dag i april bestämde Clara och jag oss för att ta cyklarna och cykla till ensjön för ett första kläddopp. När vi kom dit upptäckte vi isen på sjön, men vad gjorde det!? Det hela blev så mycket roligare av att vi fick en publik av asfräna killar.. höhö

I slutet av våren tog jag och några till tåget till Linköping för gå på festivalen One Way. Vi hängde mestadels på en stor gräsmatta i solen (Det var galet varmt trots att det bara var i början av Maj!). Vi lyssnade på musik, åt pizza, drack läsk, skrattade och var allmänt lyckliga. På kvällen gick jag, Alida, Kim, Clara och Lydia en promenad inne staden. För att söka skydd mot regnet, som nu hade börjat piska i backen, gick vi in i en gränd. Efter ett tag gick det förbi ett par killar som Kim var dum nog att busvissla på... Killarna, som inte var lite fulla, kom in gränden och hotade att slå ihjäl Kim ungefär.. Som tur var, så var en av de nykter nog att stoppa det hela.. Haha. Hjälp vad vi skrattade efteråt, långt efteråt.



Sedan fyllde Jonathan år också, 16 hela år blev han. Clara, jag och Lydia ordnade en liten överraskningsfest för honom.. Eller ja, vi tänkte slänga i honom i sjön (hade länge varit ett intert skämt). Vi fixade läsk, ballonger, kakor, "tårta", musik, eld osv. Dock så blev det väldigt kallt där i slutet, så när Lydia och jag inväntade de andra kände vi för att leka superhjältar ett tag, så vi gjorde det. Jag tycker minsann det blev en lyckad, och blöt, överraskning!



I slutet av våren och början av sommaren tog familjen sin premiärtripp med båten. Jag badade till och med! Fast i och för sig var det ju andra gången för mig, då jag och Clara tog det där kläddoppet redan i April. Men åh, vad jag gillar att vara ute med båten. Det är fint det!

Resten av året kommer ut så snart som möjligt. Det tog ett tag det här, men kul var det. Så snart så!
Fin vår jag hade förresten.

Tänkte att om någon främmande människa skulle klicka sig in på min blogg och undra vem sjutton den där flickan är, så kan jag ju .. skriva lite om det. Eller så.

min bästa vän är nog inte bara en person, utan flera. Fast det är klart, vissa av mina vänner står jag ju närmre än andra.

när jag borstar tänderna gör jag helst någonting annat under tiden. Som att bädda sängen eller nynna på en låt eller liknande. Det blir ju så otroligt långtråkigt annars.  

när jag lagar mat notera NÄR, jag lagar inte mat så värst ofta. Inte för jag inte tycker det är roligt eller så. Jag är bara inte bra på det, sen tar det sån tid också. Fast om jag lagar mat blir det oftast pastasallad med speciella ingredienser. Bara för att det är så gott, och enkelt.

jag är rädd för myror, att dö ensam, att inte nå upp till mina mål, att bli överfallen bakifrån ute när det är mörkt.

den värsta känslan är tomhet. När man helt enkelt inte känner något. Man kan varken gråta, skrika eller skratta, det är bara tomt.

den bästa känslan är lycka, när det liksom pirrar i magen och man inte kan sluta le.

jag är bäst på att sova. Jag kan somna lite var som helst.

jag är sämst på att göra någonting effektivt, att gå snabbt, att sparka på en boll.

jag lyssnar på musik, hela tiden. Vaknar av musik, somnar till musik, lyssnar på musik på morgonen, på bussen, till bussen, från bussen, när jag pluggar, när jag äter, när jag går på toa. Ja, jämt.

jag pratar helst med min mamma och mina vänner.

jag tycker om att vakna tidigt och veta att man kan ligga kvar i sängen i flera timmar till, att bygga snögrottor, slutarljudet på kameror, att lyssna på musik, sjunga falskt i duschen, fina överraskningar, prata oändligt länge i telefonen med mina vänner, dricka julmust, att bli kliad på ryggen, Legolas, sluta skolan tidigt, sommaren.

kärlek  är allt man behöver, egentligen.

i somras hälsade jag på min vän Clara i Grekland, åkte till Cypern med min familj, var på läger och festivaler, hängde på min vän Lydias land, tältade, åkte båt, cyklade, var uppe sena kvällar med fina vänner, solade, badade, levde livet. Det var nog den bästa sommaren hittills.

sist jag grät var ett tag sen. Fast jag gråter titt som tätt, ibland utan anledning..

när jag vill tänka lyssnar jag på lugn musik, ofta pianospel, sen lägger jag mig i sängen.

när jag bakar brukar det inte sluta lyckligt.

just nu tänker jag på att jag inte borde svara på mer frågor, utan kolla lite mer på samhällskunskapen eller sova istället.

idag har jag redigerat bilder, umgåtts med min vän Martina, diskuterat slangord och svenska språkets utveckligng (haha), skrivit lite på samhällskunskapen, ätit nudlar, gått runt i snöstorm med paraplyt i högsta hugg.

ikväll ska jag S O V A

imorgon kommer jag sitta i stora arenan i skolan och skriva ett samhällskunskapsprov, gå på morgon workshop (trots att jag börjar halv elva egentligen), sen hoppas jag på att jag kommer hitta på något minnesvärt på eftermiddsgen/kvällen

min mobiltelefon är ny, vit, fin och min ständiga följeslagare

när jag vaknar på morgonen vill jag helst somna om.

om jag var ett djur skulle jag vara en fågel, en liten apa eller en ekorre.

..För det är roligare att falla ihop.

Bild på mig och Clara i Grekland i somras. Kanske årets bästa vecka.

Vaknade lite senare än vad jag egentligen skulle idag. Hade tänkt att ta en sån där jättelång och skön morgon, då man hinner i princip allt. Som att dricka te och äta frukost jättelänge, tillsammans med ingen mer än en bra låt spelandes från högtalarna. Därefter hinner man ta god tid på sig framför spegeln, kanske duscha till och med. Det bästa av allt är när man är färdig med allt det nödvändiga, och inser att man har nästan en timme kvar tills man ska åka. Då kan man ju passa på att kolla på någon sådär riktigt bra serie, eller varför inte passa på att minska läxhögen på skrivbordet. Eller, så går man och lägger sig igen och när man vaknar upp, är det bara att sätta på sig jackan och gå. Åh, vad jag älskar sådana mornar. Men, som jag skrev i början vaknade jag ju upp lite  senare än vad jag tänkte. Så min morgon blev allt annat än fridfull.. Eller ja, nästan. Jag hann ju med bussen i alla fall, tur nog.
På tal om mornar och liknande kan jag ibland känna att jag kanske är en av jordens mest passiva människor. Jag kan liksom bara längta till att få sova, eller sitta och småtitta på TV. Det är ju inte så att jag inte tycker något annat är kul, men jag är liksom så trött hela tiden. Jag skulle jättegärna vilja hitta på sådär riktigt roliga saker oftare, eller umgås med mina fina vänner mer än vad vi umgås nu. Något av det bästa som finns är ju just sådana där stunder som liksom förgyller vardagen. De behöver inte vara stora, det räcker med att man sitter och dricker te med en fin vän. Eller ger sig ut på äventyr i skogen för att i förväntan få klicka fram några fina bilder. Eller ta en runda på stan, kanske prova plagg efter plagg, för att tillsist bli så trött att man slutar upp på ett provrumsgolv med en fnittrande vän. Ja, ni förstår. Det behöver inte vara så märkvärdiga tillfällen det handlar om. Bara man är med de man tycker om så spelar det inte så stor roll.
Det här året hoppas jag verkligen att jag ska vakna upp ur min dvala och orka skapa lite fina minnen i vardagen också.

Just det ja. 
Jag vill tacka min kära vän Adrian som har gjort detta möjligt. En stor applåd och klapp på axeln. Tack.
Hm, har inte riktigt kommit på hur man infogar länkar så där snyggt genom att bara trycka bara på namnet än.. så det här får duga så länge. Mina damer och herrar, ADRIANS blogg!
http://halses.webblogg.se/

Okej. Jag har äntligen tagit mig i kragen och skaffat mig en blogg. En alldeles egen blogg. Det passar ju egentligen ganska bra, nu i årsskiftet och allt.
Om jag ska vara rakt igenom ärlig, och det är det ju ganska bra att vara ibland, så tycker jag att det är lite läskigt på något sätt. Eller svårt i alla fall, krångligt liksom. Det är svårt att skriva så att det låter vettigt och så man får fram det man vill få fram på ett intressant sätt. Men på samma gång tänker jag att det egentligen inte spelar någon roll om andra tycker min blogg är intressant. Det skulle vara roligt, absolut. Fast egentligen är nog bloggen mest till för min egen del, om man nu får vara så egoistisk. Jag tror att jag behöver någonstans att skriva av mig faktiskt. Förut har det mest slutat med sönderkladdade skolhäften eller fulla mappar med Word-dokument. Andra bullar blir det nu, när andra till och med kan ta del av mina lagom löjliga tankar och småtråkiga bilder. Kanske folk som klickar in på bloggen klickar ut lika snabbt igen. Eller kanske kommer någon trogen liten vän faktiskt tycka att den är intressant. Eller så kommer jag inte få några besökare alls. Fast, vad gör det om hundra år, egentligen.
Ja, det var ju en början i alla fall. Och just ja, Julia heter jag förresten.