"DET ÄR BÄTTRE ATT BE OM FÖRLÅTELSE, ÄN TILLÅTELSE"


Bild på mig och Clara i Grekland i somras. Kanske årets bästa vecka.

Vaknade lite senare än vad jag egentligen skulle idag. Hade tänkt att ta en sån där jättelång och skön morgon, då man hinner i princip allt. Som att dricka te och äta frukost jättelänge, tillsammans med ingen mer än en bra låt spelandes från högtalarna. Därefter hinner man ta god tid på sig framför spegeln, kanske duscha till och med. Det bästa av allt är när man är färdig med allt det nödvändiga, och inser att man har nästan en timme kvar tills man ska åka. Då kan man ju passa på att kolla på någon sådär riktigt bra serie, eller varför inte passa på att minska läxhögen på skrivbordet. Eller, så går man och lägger sig igen och när man vaknar upp, är det bara att sätta på sig jackan och gå. Åh, vad jag älskar sådana mornar. Men, som jag skrev i början vaknade jag ju upp lite  senare än vad jag tänkte. Så min morgon blev allt annat än fridfull.. Eller ja, nästan. Jag hann ju med bussen i alla fall, tur nog.
På tal om mornar och liknande kan jag ibland känna att jag kanske är en av jordens mest passiva människor. Jag kan liksom bara längta till att få sova, eller sitta och småtitta på TV. Det är ju inte så att jag inte tycker något annat är kul, men jag är liksom så trött hela tiden. Jag skulle jättegärna vilja hitta på sådär riktigt roliga saker oftare, eller umgås med mina fina vänner mer än vad vi umgås nu. Något av det bästa som finns är ju just sådana där stunder som liksom förgyller vardagen. De behöver inte vara stora, det räcker med att man sitter och dricker te med en fin vän. Eller ger sig ut på äventyr i skogen för att i förväntan få klicka fram några fina bilder. Eller ta en runda på stan, kanske prova plagg efter plagg, för att tillsist bli så trött att man slutar upp på ett provrumsgolv med en fnittrande vän. Ja, ni förstår. Det behöver inte vara så märkvärdiga tillfällen det handlar om. Bara man är med de man tycker om så spelar det inte så stor roll.
Det här året hoppas jag verkligen att jag ska vakna upp ur min dvala och orka skapa lite fina minnen i vardagen också.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0