ibland är en dröm det finaste man har


weheartit.com

Höst. Jag har aldrig riktigt gillat hösten, utan det har mest bara varit som ett tragiskt väntrum
fram till vintern. Nu gillar jag hösten, men jag vill verkligen inte ha vinter. Hösten känns väldigt
bra just nu. Lagom varmt, lagom kallt, lagom soligt, lagom regnigt. Var man än vänder sig ser
man gul, röd och brun. Blad, halsdukar och kappor. Mysigt. Fast i och för sig får man en sådan
faslig lust att skita i livet och krypa ner under en filt med en bra bok och tända tusentals doftljus.
Eller ha vännermaraton under en varm filt. Att skriva repotage, plugga matte och skriva
regionsanalyser känns inte alls lika lockande.

Ibland vill jag bara spola fram tiden, ta studenten och flytta till New York. Bo i en liten lägenhet
med en balkong och en brandtrappa, och sitta på kaféer hela nätterna. Kanske hitta en alldeles
förträffligt snygg amerikan också. Så kan han flytta in i min lilla lägenhet och på hösten kan vi
göra allt det där man vill göra nu, men som man inte hinner med. Som att sitta på balkongen
under samma filt, dricka te och läsa en varsin bok. Eller ha vännermaraton hela nätterna. Det
skulle vara så himla perfekt. Fast läskigt. New York, det är så fasligt långt bort. Undra om jag
någonsin kommer våga flytta dit?

maybe we fall asleep, wastin our time away





Jag var tuff när jag var liten. Speciellt på bilden i mitten.

"jag har inte misslyckats, jag har bara funnit hundratusen sätt som inte fungerar"



När jag äntligen ska ta mig i kragen och göra något vettigt får jag en sådan faslig lust att redigera
bilder, fotografera, citera låttexter, titta på vänner, rita små krumelurer, samla tankarna på papper,
äta, prata länge länge med min mamma, sova, prata i telefon, testa olika frisyrer, baka, och så
vidare. Hur i hela friden lyckas man bortse från allt det här och fukusera på skolan? Det är ju
nästan omöjligt.

älskade blomma, jag ser hur du kämpar, men du växer för nära motorvägen



Är ju med iPhone nu förtiden och därmed även med Instagram. Underbart.

Två bilder från i lördagskväll respektive igårkväll. Alltså, hur fin är inte bilen? Hittade den i
ett parkeringshus i Linköping.. Hade stor lust att ta med den hem. Synd att jag inte kan tjuv-
koppla bilar. Det får bli mitt nästa projekt. Den andra bilden är i alla fall från igårkväll då Clara
och jag lyxade till det lite innan dansen och åt finmiddag. Trevligt. (Borde inte ta åt mig äran
för middagen dock, jag stod mest och klagade över livet medan Clara agerade husmor. Tack
för det).

Nu måste jag återgå till min händelserika och otroligt intressanta vardag, vilken mest inkluderar
engelskaplugg, kaffedrickande och Vännertittande. (De sista punkterna är ju dock inte att klaga
över)

var försiktig, du har mitt liv i din hand





Det där med att vara effektiv och få saker gjorda innan måndag, vad ska jag säga, det gick
inte riktigt som planerat helt enkelt. Man blir ju måttligt irriterad när man sitter timme ut och
timme in men ändå inte lyckas printa ner en enda bra mening. Usch. Tack gud för kaffe, 'Vänner'
och kladdkaka. Det fick i alla fall delar av dagen att bli lite mer uppskattad. Söndagsångest alltså.

det rör mig inte alls om det är dag eller natt



Blommor är fint tycker jag. Speciellt nu när det nästan är höst och kallt.

and shake my hips to the revolution



Stockholm är så fint. Någon gång vill jag nog bo där.

if i could be naive again


En liten traktor på vägen till Stockholm någonstans.

Den senaste veckan har jag:

- ägnat på tok för lite tid på skolan
- ätit alldeles för mycket onyttigheter och alldeles för lite nyttigheter
- dagdrömt för mycket för mitt eget bästa
- blivit med iphone (!!!)
- dragit på mig ett virus, inte konstigt då hälften av alla i min närvaro har spenderat veckan hemma
i sängen med näsdukar och halstabletter...

I helgen ska jag:

- bli frisk!
- skriva nyhetsartiklar och insändare på engelska, skriva ett svenskarepotage, räkna statistik och
sannorlikheter
- göra giffrar
- förmodligen umgås lite med kameran (det skulle vara på tiden)
- om jag lyckas med första punkten ska jag antagligen ta en tripp till linköping på lördagskvällen också,
det skulle vara mycket trevligt.

Jag hoppas verkligen ni antecknade nu! Adjö


bara så länge våra hjärtan klarar av att slå



Engelska insändare och nyhetsartiklar, svenska litterära repotage och statistik och sannorlikhets-
uppgifter håller mig inomhus trots att solen skiner utanför fönstret. Resten av familjen for iväg
tidigt imorse för att avnjuta en sista sommardag på sjön, så huset har jag helt för mig själv. Jag
hoppas innerligt på en effektiv dag så jag kan pricka av lite arbeten innan måndag. Det skulle inte
sitta fel med en liten skogspromenad med kameran heller. Det ska jag nog se till att hinna med
faktiskt. Behöver lite nytt bildmaterial att visa er! Eh ja. Vilken fruktansvärt interesant inlägg det
här blev då.. Jag hoppas ni njuter av solen. Hejdå


bara så länge det finns stjärnor över oss


Woho jag gjorde en till! Nu är jag ännu tuffare!

Efter ett antal timmar av sökande efter det perfekta programmet att göra giffrar i (heter det verkligen
giffrar? eller kanske giffs? äh, jag vet inte..) hittade jag det självklart bland mina program på datorn.
Så himla bra! Nu har jag äntligen något jag kan ödsla tid på! (känn ironin..) Jag borde verkligen plugga
just nu, verkligen verkligen verkligen.

jag går inte isär när jag går med dig


Woho jag gjorde en gif. Känner mig rätt tuff faktiskt.

På tal om moln så blåste det så fasligt mycket idag! Jag har aldrig någonsin sett molnen röra
sig så fort och jag har aldrig någonsin behövt gå halvvägs hem för att cykeln i princip blåste
omkull när jag satte mig på den. Annars har jag mest ägnat dagen åt naturkunskapspluggande
och provskrivande. Fast jag har faktiskt hunnit med lite kantarellplockning och lite gifskapande
också. Woho kul tjej. Hejdå.

himlen är gjord av sten



Är bitter över faktumet att det faktiskt inte alltid går så bra att plugga till Håkan och annan
fin musik. Bajs kan man ju tycka, så det tycker jag. Bajs

ta mig till kärlek

 

Fint fint fint. Inte min video dock.

kärlek är ett brev skickat tusen gånger



"Vad jag bryr mig om nu
är att du kommer nära mig
även om det är försent att älska dig
Vad jag bryr mig om nu
är att från samma säng
lyssna till samma regn

Vad jag bryr mig om nu
är att få ut dig ur skallen
är att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen
den tar slut från kyss till kyss
Vad jag bryr mig om nu
är att aldrig ge hjärtat rakt ut

Vad jag bryr mig om nu
är att du ligger vaken
i morgontimmen när regnet slår mot fönstret
och det låter som om det går på dig
Vad jag bryr mig om nu
är att du då ser det
hur smutsigt livet blivit

Och vad jag bryr mig om nu
är att se din blick så sårad
när alla löften klingar falskt
nästa gång du lovar någon allt
Vad jag bryr mig om nu
i dina armar om mig
även om jag vet att jag måste glömma dig

Vad jag bryr mig om är att se dig gråta
för jag har gråtit
och du ringde aldrig
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig

Vad jag bryr mig om är att se som i slow-motion
när du går sönder inuti
så som jag gjorde nyss
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaka till dig"

du bad mig ta kärlek lätt som en vind



Idag luktar jag på doftljus, räknar på statistik och sannorligheter, dricker te och njuter och
Håkans fina melodier. Puss på Håkan.

fortsätt när mörkret kommer och allt gör ont








Befinner mig i ett euforiskt tillstånd efter gårdagen. Alltså finaste finaste Håkan.

Trots timmar av köande, huvudvärk och fulla medelålders män som knuffade oss halvt livlösa
under konserten, så var gårdagen den bästa dagen i mitt liv ungefär. Har inte varit så lycklig
på länge skulle jag tro. Slutade nog inte le förrän jag somnade av ren utmattning på bilresan
hem. Jag hoppas att den saliga känslan inte går över lika snabbt som konserten tog slut, utan
att jag kan plocka fram den lite då och då under de kommande veckorna. Det skulle va fint.
Håkan är fin. Fin, finare, finast.

jag ville skriva en liten visa där ögonblick blir till evighet

Jag är så otroligt aktiv här känner jag och om ni inte anar sarkasmen nu blir jag orolig.
Egentligen har jag inget vettigare att säga just idag än vad jag har haft de andra
trehundrasjutton dagarna jag inte har uppdaterat här... Bara för att hålla er något
uppdaterade om min lägesposition och så vidare så befinner jag mig för tillfället, och
oftast, i mitt rum bland ett dussin doftljus, instrumental bakrundsmusik och med en
tjock fet naturkunskapsbok i handen. Jag kan väl inte påstå att jag trivs speciellt bra i
den omgivningen men man får väl helt enkelt göra det bästa av pluggandet och
höstmörkret. Tack gud för ljus, te och halsdukar, utan dem hade jag aldrig överlevt hösten.

Adjö

(För er med det lilla svarta intresseanteckningsblocket redo vill jag bara berätta
att imorgon så här dags är jag på väg mot huvudstaden och allra bästa Håkan.)


RSS 2.0