När jag äntligen ska ta mig i kragen och göra något vettigt får jag en sådan faslig lust att redigera
bilder, fotografera, citera låttexter, titta på vänner, rita små krumelurer, samla tankarna på papper,
äta, prata länge länge med min mamma, sova, prata i telefon, testa olika frisyrer, baka, och så
vidare. Hur i hela friden lyckas man bortse från allt det här och fukusera på skolan? Det är ju
nästan omöjligt.