Okej, här kommer ett antal bilder från min sommar 2010 (hade jättesvårt att välja vilka bilder.. så det blev rätt många) Om jag får säga det själv så var det nog min bästa sommar hittills. Så galet underbar.



Jag vet inte riktigt när man ska säga att sommaren började, men man skulle väl kunna påstå att det var ungefär när vi slutade nian och var på avslutningsmiddag. När man slutar nian brukar väl de flesta gråta och krama varandra sådär extra länge. Bara för att man vet någonstans innerst inne, att man kanske aldrig kommer träffas igen. Själv stod jag där utanför kyrkan och det enda jag kände var ren lycka. Kanske låter känslokallt och hemskt. Men åh vad glad jag var att högstadiet var över, nu kunde jag börja om.

Någon dag efter avslutningen fyllde jag sexton år. Det kändes bra det också, som att jag verkligen kunde lämna lilla Julia på högstadiet och gå vidare. Dock så hade jag en ganska dålig födelsedag, då jag trodde att alla hade glömt bort mig. Men icke sa nicke, på eftermiddagen kom ett helt gäng vänner och ringde på dörren. Jag blev helt chockad, och överlycklig. Åh, ni är så fina. Fick bland annat hatten på fulbilden över.. Jag antar att det var ett skämt egentligen, men jag blev minsann glad ändå!







När midsommartider kom börjadde jag, Linnea och Lydia att planera en midsommarfest. Så när dagen kom var det bara att börja styra. Vi gjorde massor med bål och mat, bakade kakor, vek servetter, dukade fint, gjorde iordning grillen.. osv. När folket sedan kom blev allting bara jättebra. En fin midsommar helt enkelt!


Ja... De här bilderna får stå för en dag då jag, Lydia, David, Kim och Ville tog cyklarna och cyklade ut till Svärtinge för ett kvällsdopp. Efter badet så.. ja, vad ska jag skriva.. vi spårade helt enkelt ur litegrann. Haha...
Efter galenskaperna cyklade vi från svärtinge till åby dränkta i myggsprej, mitt i natten. På vägen hann vi både med att palla jordgubbar och klappa kor. Dessutom så fick Ville en elstöt och David gjorde världens vurpa med cykeln... Jaja, det hela slutade i alla fall med att vi allihopa somnade som stockar på villes ballkong.

Det sommarlovet umgicks jag galet mycket med Lydia. Vi bodde i princip hos varandra... Den otroligt attraktiva bilden över, är tagen från en gång då vi tröttnade på att sova i vanliga sängar.. Så vi (okej, pappa) slog upp ett MINItält på min trädgård och så sov vi där i stället.. mysigt.



Som alla andra somrar var jag även den här sommaren ute med båten titt som tätt. Ibland med bara familjen, ibland med familjen och någon lyckligt lottad människa som fått följa med. Som Lydia till exempel.

De där riktigt fina dagarna, då jag fortfarande befann mig i Norrköping, hände det att jag ovh lite vänner spelade volleyboll, åkte till en sjö, hade piknik eller kanske en grillkväll. Åh, kan inte det vara ungefär det bästa som finns? Att bara få vara liksom. Eller få göra precis det man har lust med utan att behöva tänka på att man behöver upp tidigt nästa morgon, eller att man borde plugga eller kanske något annat viktigt. Hjälp vad jag älskar sommaren.
  











Lite då och då den här sommaren hängde jag på Lydias land ute i Bottna. Mestadels var det jag, hon och hennes mormor och morfar som var där ute. Ibland var vi själva och ibland hängde vi med fler personer. När vi var själva gick mest tid åt att äta jordgubbar, rostbröd med tsatziki och salta kex med brieost. Annars spenderade vi mest våra dagar på bryggan, på flotten, i vattnet eller i båten. Mmm..
En gång var det Clara, Lydia och jag som var där. Det var livat må jag säga.. haha. Vi badade kvällsbad, hängde upp ballonger lite varstans med små lappar i med fina meddelanden på, vi pratade i timmar om allt mellan himmel och jord, vi åt mest hela tiden, vi skrattade åt i princip allt, vi solade tills vi svettades ihjäl, vi badade tills vi frös ihjäl och vi cyklade fram och tillbaka på slingriga och gropiga landsvägar. 
En annan gång, när Lydia och jag var själva, så kom Totte och Alida och hälsade på. Det hela slutade i brutalt lerkrig och extremt lerigt hår.
Tredje gången var egentligen ett misslyckat försök att cykla ut till landet. Lydia och jag hade tänkt att dra ihop ett gäng och cykla riktigt tidigt på morgonen, för att sedan spendera natten på landet. Vädret satte dock stopp för våra planer. Det blev helt sjukt varmt där ett tag, så vi fick inte lov att ge oss ut på detta äventyr... Inte riktigt i alla fall. Kim fixade skjuts åt mig, honom, Lydia och Alida. Så vi fyra spenderade alltså en minnesvärd helg ute på landet.








Och så kom äntligen den dagen jag hade väntat på hela sommaren och långt innan det med. Men det var inte bara lycka jag kände när jag stod där på flygplatsen och skulle säga hejdå till mamma och pappa innan jag checkade in. Hjälp vad jag var nervös, det kändes som att maginehållet inte skulle stanna på sin rätta plats utan ta första bästa väg ut så snabbt som möjligt. Det enda jag önskade för tillfället var att jag hade mina föräldrar med mig som kunde hjälpa mig att förklara för alla på engelska vart jag skulle, som kunde hjälpa mig att bära min jätteunga väska och säga att "Nu är det inte så långt kvar". Men jag hade ingen mamma och ingen pappa där som hjälp. Jag skulle klara mig helt själv. Lilla jag skulle flyga alldeles ensam. Och inte nog med det skulle jag byta flygplan i Budapest också, på endast 30 minuter.
Efter mycket om och men, kom jag faktiskt fram till Grekland och till min bästa Clara och till hennes bästa familj. Och åh vad jag hade saknat henne. Det var lite som på film när jag såg henne på flygplatsen, jag bara släppte väskan och sprang mot henne för att ge och få den bästa kramen någonsin. När jag stod där i den överraskande varma kvällen var nervositeten ett minne blott. Och veckan vi hade framför oss skulle bli en av de allra bästa veckorna i hela mitt liv.
Veckan ägnade vi till att bada i det extremt klarblå vattnet, sola så länge solen var uppe, skratta ungefär hela tiden, lära känna greker, skratta åt greker, prata om greker på svenska, bli bjudna på middag, öl, mindre trevliga erbjudanden mest hela tiden (vi tackade såklart nej till allt.. haha), snorkla, äta underbart god frukt, ta långa kvällspromenader vid stranden, gå på utebio, lyssna på syshor, äta grekisk mat, lyssna på hög musik i högtalare, åka bil på slingriga vägar.. och ja, jag skulle kunna hålla på en evighet. Men kort sagt kan jag säga att vad jag än gjorde, gjorde jag med ett leende på läpparna. För den veckan var en vecka då man var rakt igeom lycklig.





Två dagar efter att jag kom hem ifrån Grekland var det dags att besöka Arlanda flygplats igen. För då bar det av mot Cypern med familjen. Trots att jag i slutet av två långa veckor var otroligt rastlös, så var även de två veckorna helt underbara.




När jag tillsist var tillbaka i Sverige var det bara att tvätta kläderna och packa om väskorna. För några dagar efter hemfärden från Cypern, bar det av mot Bjärka lägret. Trots det extremt dåliga vädret i början av veckan så tycker jag minsann att Bjärka var bra, även förra året.

Sommarens bilder får avslutas med en bild från Tema L maskeraden jag var på. Till min vän Linneas ära (eller så) för att hon sorgligt nog har flyttat till Malmö..
Så på bilden ser ni: Lady Gaga, Lucia 1, Lyxhustru, Lilla My, Lysande Sickan, Lucky Look, Luffare 1, Lucia 2, Ladyboy, Luffare 2, Leopard, Liten, Lantis, Lesbisk
Haha, det var roligt det.

Men ja, kort och gott. Min sommar 2010 var underbar. Bäst helt enkelt.