Har ganska precis kommit hem från en alldeles underbar vecka i Åretrakterna. Helt galet vad bra vi har haft det. Fina människor, fin skidåkning, fint väder. Det är faktsikt inte roligt alls att vara hemma, det enda positiva jag kan komma på är mammas mat och lite föräldrar-kramar. Jag saknar till och med sängen där borta...
Måste tillägga att det är väldigt underligt hur ens vardagsvanor kan ändras så fort. När vi var där var det efter bara ett dygn inte konstigt alls att äta, sova och leva tillsammans med många andra. Att duscha på 3 minuter, gå om kring i underställ, bre matsäcksmackor, leka bajs-leken (haha) och alla andra moment som inte hör den vanliga vardagen till blev helt plötsligt som en ny vardag. Nu däremot när jag sitter här i min fotöljliknande stol i mitt egna rum, helt ensam, utan matsäcksmackor, känns det som om jag aldrig har varit iväg. Ja, det är konstigt det där med anpassningen efter den miljön man befinner sig i.
Oj, nu blev det visst lite mycket onödigt pladder så det är nog bäst att jag avslutar. Bilder hoppas jag kunna visa inom en snar framtid. Det kan dock ta ett tag då jag inte själv klickade fram några bilder (kände att jag ville lägga ner mer tid på att umgås).
Ja ja, på återseende.