Måste bara be om ursäkt för de halvt deprimerande inläggen på sistonde... Det är inte så att jag mår dåligt (eller jo, jag är förskyld...) eller är olycklig på något sätt. Jag är bara så otroligt stressad för tillfället, hinner knappt med att sova eller äta som jag borde. Så förlåt för att jag låter så självdestruktiv, det är inte riktigt min avsikt egentligen. Dessutom måste jag be om ursäkt till alla i min närhet som får lida av mitt panikartade beteende. Förlåt. Jag hoppas att jag hinner vara lite mer kamratlig snart igen, att jag hinner umgås med de jag tycker om... Det skulle inte heller sitta helt fel med en tidig kväll och en hel natt sömn. Men men, var sak har sin tid.

Nu ska jag återgå till vardagens alla måsten igen. På återseende.