THE STORM IS COMING, BUT I DON'T MIND

Vandrade hem med lyckans melodi spelandes i öronen. Vart jag än vände blicken fann jag snöflingor ringlandes ned från himlen, likt dammkorn en solig dag. Jag var tvungen att stanna upp och se mig omkring för att bekräfta verkligheten i det hela. När jag tillslut började tappa känseln i tårna, som var klädda i alldeles för svala skor i förhållande till vädret, kände jag att det var dags att bege mig vidare. En stirmma hopp och lycka började sprida sig i hela kroppen, som en behaglig rysning längs med ryggraden. När jag vek av  från den asfalterade vägen in på den lilla skogsvägen kikade plötsligt solen fram mellan trädtopparna. Glädjeruset var nu i hela mig och jag kände hur benen blev självständiga och tog små glädjehopp fram på den snöiga stigen och hur stämbanden började bilda egna små melodier, likt fåglarna i träden. Plötsligt förstod jag vad det var, jag var lycklig.